SyreVattnets syretillstånd är avgörande för kemiska/biologiska skeenden och för organismerna som lever i vattnet. I temperaturskiktade sjöar är syresituationen sämst under senvintern och sensommaren. Sjöarnas och kustvattnets syrehalt är bra, räknat som medelvärde över undersökningsperioden men det finns en tendens till minskning av syrehalten i Norbyviken i Ö Storsjön. I Storsjöns bottenvatten är syreinnehållet regelbundet lågt. På samma sätt som för vattnens näringsinnehåll skedde den stora förbättringen av syresituationen under 70-talet och i början på 80-talet. 
Organisk halt bestäms genom att mäta TOC (totalt organiskt kol). Mycket av det organiska kolet kommer från humusämnen i vattnet. Mängden organiskt material (syretärande ämnen)i vattnet påverkar syrehalten. Innehållet av organiska ämnen kan öka under påverkan från avloppsvatten,vilket kan få direkt negativa konsekvenser för djur- och växtlivet och indirekt leda till syrebrist i vattnet. Av de undersökta vattnen har Fänjaån och Borrsjöån hög halt organiskt kol (TOC) under perioden från år 1983 fram till nu. De övriga vattnen har måttligt hög halt men det finns en tendens till ökande halt. I Hoån, Borrsjöån, Jädraån, Fänjaån och i Storsjön ökar halten organiska ämnen sedan 1983. I kustvattnet varken ökar eller minskar mängden organiska ämnen sedan 1983. 
|
