FörsurningNederbörden är i dag avsevärt surare än den var i förindustriell tid. Orsaken är våra utsläpp till luften av sura svavel-och kväveföreningar. Utsläppen kommer främst från förbränning av fossila bränslen såsom kol och olja och merparten av nedfallet över Sverige kommer från Centraleuropa och brittiska öarna. Försurning är skadlig för växter och djur och i synnerhet för vattenorganismer. Surt vatten kan lösgöra joner från aluminium och tungmetaller ur marken och dessa joner är giftiga för organismerna. Försurning motverkas genom kalkning av både mark och vatten. De högre belägna markerna ovanför den högsta kustlinjen, i huvudsak de västra och nordvästra delarna av landskapet, har tunna jordlager med låg motståndsförmåga mot surt vatten. Tack vare kalkning av mark och vatten i dessa områden minskas de negativa effekterna av försurningen. I övriga delarna av Gästrikland har vattnet god motståndskraft mot surt vatten. Surhetsnivån mäts med pH och alkalinitet. pH mäter vattnets surhet och alkalinitet mäter försurningskänsligheten, dvs. hur bra vattnet kan neutralisera tillskott av försurande ämnen. 
|
