Näringsämnen


För höga halter av fosfor och kväve i vatten leder till övergödning som kan ge ökat planktoninnehåll och algblomning. För växter och djurs tillväxt i vatten måste det vara balans i fosfor- och kvävemängden, men finns det t ex. för mycket fosfor men för lite kväve kan ingen tillväxt ske i alla fall. I de flesta kuster, sjöar och vattendrag är fosfor tillväxtbegränsande, medan kväve oftast är det för hav.

Näringsinnehållet i vattnet följer en naturlig årstidsvariation. Det ökar efter perioder med mycket nederbörd och stor avrinning till vattendrag och sjöar från omgivande mark.

Totalfosforhalten var i medeltal 191 µg/l år 1969-81 i Gavelhytteåns mynning till V Storsjön. Detta är en extremt hög halt och det var inte ovanligt med enstaka värden på 400 – 600 µg/l. Tidigare källor om Storsjöns belastning talar om "tydlig inverkan på vattnet i Norbyviken, framför allt på dess planktonliv och även längre ut i V Storsjön kan en påverkan på fisket spåras" (Ivar Arwidsson, Hushållningssällskapet, 1905). Det har indirekt varit orsaken till Storsjöns problem med övergödning och algblomning.

I Storsjön, Gavelhytteån, Vallbyån, Fänjaån och Gävles inre fjärd är fosforinnehållet högt. I Gavleån, som avvattnar den näringsrika Storsjön, har man sett en minskande tendens av fosforinnehållet under perioden 1969 till 2005. Under 1970- och 1980-talet var tendensen svagt minskande, för att under 1990-talet vara kraftigt minskande. Mellan 2000-2005 är dock tendens svagt ökande.



Det var mycket höga fosforhalter i Gavelhytteån, Vallbyån och V Stor-sjön under 60- och 70-talet. Trots att V Storsjöns fosforhalt har minskat till 40 µg/l tyder undersökningar på att det dröjer mycket länge innan halten är nere på acceptabel nivå. Det fanns tendens till svag ökning av fosforhalten i V Storsjön under 1983-2005.



Kvävehalten minskar i V Storsjön, Gavelhytteån, Vallbyån och i Gävles yttre fjärd.

I de övriga jämförda vattnen är fosfor- och kväveinnehållet måttligt högt och i vattendragens källområden är halterna låga. I kustvattnet har fosfor- och kvävemängden varit relativt oförändrad från 1983 fram till 2005.